- Kommit hem från en stressig dag? Ta på dig sköna kläder och ett par bra skor, lämna mobilen och allt sådant hemma. Gå till en park eller en skog och bara ta in naturen. Lyssna på hur träden svajjar i vinden och hur fåglarna kvittrar. Försök stänga ute allt och var bara här och nu. Vad känner du på in- och utsidan? Hur ser det ut omkring dig? Vad luktar det? Vad hör du? Sätt dig ner och blunda och bara njut. 

- Skriv en pepplista med bra citat som du känner stärker dig och får dina fötter att hamna på jorden när du läser dem. T.ex "Jag väljer vilken version av mig själv jag vill vara", "Jag duger precis som jag är vare sig vad som händer eller hur jag presterar", "Varje dag ger nya möjligheter", "Jag blir var jag tänker att jag är", "Jag är rolig, klok, självsäker, glad, trevlig, värdefull och intressant precis som jag är", "Jag är varken viktigare eller mindre viktig än andra personer på jorden", "Älta inte problem, lös dem istället" eller "Jag oroar mig inte för vad som komma skall. Jag litar på min egen förmåga att lösa problem när de väl inträffar". Helt enkelt citat som du känner dig peppad och inspirerad av och som du kan behöva påminna dig själv om. Lägg listan på nattduksbordet och läs den för dig själv varje morgon innan du går upp.

- Visst är det kul att hålla koll på vad kompisarna lägger upp för bilder på instagram och vad som händer på facebook och andra sociala nätverk? Men man blir lätt beroende och kollar så fort man inte har något att göra/när man är uttråkad och även ibland när man egentligen inte borde kolla utan behöver göra annat. Känner du igen dig? Bestäm dig för ett visst antal gånger per dag som du får gå in på olika sociala medier. Håll koll genom att skriva ett tecken varje gång i en anteckning i mobilen. Ett bra tips är också att bestämma en tid då mobil/dator/tekniksaker ska vara avstängda så att man hinner varva ner innan läggdags. Och något annat man alltid ska ha i baktanke med sociala medier är att de flesta visar upp de bästa stunderna i sitt liv. Det är lätt hänt att måla upp en bild i huvudet att alla andra har det så himla perfekt hela tiden.

- För att liva upp vardagen bestäm dig för att varje vecka boka in något särskilt att se framemot som ett miniäventyr. Det kan vara med dig själv, en kompis/flera kompisar eller familjen. T.ex ha hemmaspa, testa på någon ny aktivitet, åka och träna på ett nytt ställe eller testa en ny träningsform, besöka ett café som har något speciellt, åka buss någonstans där du aldrig har varit och upptäcka platsen väl på plats eller laga en tre rätters med ett speciellt tema... Skriv in det i kalendern som med allt annat och se till att det varje vecka alltid står något där.

- Ha en må bra bok! Skriv varje kväll några punkter om vad som har varit bra med dig idag. T.ex "Idag var jag modig som gjorde såhär..." eller "Idag har jag varit en bra vän". På detta sätt peppar du sig själv och stärker din självkänsla. Skriv sedan några punkter med vad du är tacksam för just idag. T.ex "Tack för min fantastiska kropp som orkar med allt jag utsätter den för", "Tack för den här kompisen/min familj", "Tack för att jag är jag"... Det kan kännas fånigt i början, men vi har alla saker vi kan vara glada för (och varje dag även de mest hemska dagarna) som vi kanske inte reflekterar över förrän vi mister dem. Skriv slutligen ner några saker du oroar dig för eller vill ha hjälp med. T.ex "Jag är orolig för hur det kommer gå imorgon med det här" eller "Hjälp mig göra det där/komma ihåg det här". Det kan också kännas fånigt, liksom hur hjälper det en att skriva ner det på papper? Men när du har det på papper är det oftast lättare att släppa det och kunna sova!

Det var bara några små tips som jag kommit på och några som jag snappat upp från andra. Nu vill jag höra, har ni några andra må bra tips som ni kan tipsa mig och alla läsare om?

Det går inte längre att undvika tankar om hösten och om vardag. Det känns i luften! Det är ju verkligen på gång nu. Jag tror de flesta började jobba idag igen om inte tidigare. Själv sätter jag tillbaka min fot i skolan om 8 dagar med delade känslor. Den här sommaren har varit helt underbar. Jag har åkt tusentals mil hemifrån helt ensam där jag övade engelska och lärde känna människor från hela världen, jag har jobbat på ett företag inom hälsa/mat vilket jag tyckt varit så kul och lärolikt, jag har åkt på en varm, solig och välförtjänt semestervecka med familjen i Franrike och sedan har jag bara varit hemma och åkt runt lite i Sverige och tagit varje dag som den kommit. Det har varit precis vad jag behövt.

Jag älskar årstidsväxlingarna eftersom jag tycker att alla årstider har sin egen charm. Jag brukar alltid börja lite i hemlighet längta efter skolan i augusti. Och jag har alltid gillat att lära mig och nystarter känns alltid spännande med en förväntan om vad som komma skall. Men i år känner jag bara en stor klump i magen. Jag kommer ihåg hur kallt det var förra vintern och hur lääänge det var så kallt och dystert ute, med höst innebär det att det nu kommer dröja evigheter till värme. Dessutom efter en så rolig sommar känns det lite jobbigt med höst och vardagsliv. Men framförallt efter det som hände i våras känns det inte så lockande att gå tillbaka vardag. Det finns en oro att samma sak kommer att hända igen. Samtidigt har jag lärt mig så mycket av det och allt som hänt sedan dess. Kroppen signalerar bättre när det räcker, eller snarare jag känner efter mer vad kroppen säger och lyssnar sedan på det. Jag jobbar sedan några veckor tillbaka med mig själv varje kväll (efter en bok jag läser, ska tipsa om den i ett annat inlägg). Jag har haft en massa tid till att reflektera och komma till insikter om mig själv och omvärlden. Jag har hittat ro i att börja yoga. Jag försöker vara så mycket i nuet som möjligt. För varje dag som går känns det som att jag mer och mer hittar mig själv och att jag blir starkare i mig själv. Så den här hösten borde gå galant om jag bara fortsätter som jag gjort de senaste månaderna, men ändå finns den där oron kvar i mig.

 Men jag måste väl bara hålla fast mig vid att prio ett alltid ska vara att jag mår bra, inte skolan, inte bloggen, inte andra och deras åsikter utan jag ska känna att jag mår bra utan någon stress i kropp eller själv! Egentligen har jag tänkt så länge, men jag har inte gjort så i praktiken utan bara kört på för "Bara idag ska jag göra klart det här" eller "Bara idag ska jag bortprioritera det som jag egentligen behöver för mitt välmående" och sen tänker jag så nästan varje dag. Känner ni igen er? För min del är det sedan en tid tillbaka slut med det.

Som ni läser är jag för en gångs skull inte pepp på nystart och höst, men det är bara att gilla läget. När jag verkligen tänker efter kommer jag på en massa positiva saker, och dessa vill jag påminna mig själv och er om:

- Det är den bästa mystiden på året. Känslan man får när det regnar ute, man sätter på sig varma myskläder, burrar upp sig under täcket och kollar på film är oslagbar.

- Det är skönt med dagliga rutiner.

- Ett nytt läsår innebär nystart vilket ger en massa förväntning på vad som komma skall. Man vet aldrig vad som kommer hända eller vad olika förändringar kommer innebära.

- Att springa i sokgen med lövens alla färgglada färger är så himla vackert. Jag älskar dessutom den kyliga luftens smak.

- Istället för att umgås utomhus med kompisarna hänger vi hemma hos varandra. Mysiga kvällar med en massa prat och god mat är ett måste. Och sedan ett och ett annat biobesök.

- Jag älskar julen och hela hösten känns som en nedräkning inför december och julen.

- TEEE! Te smakar aldrig så gott som på hösten när man kommit in efter en kylig promenad.

- Att ta en dag/kväll och bara ta hand om sig själv kan göra mycket för välmåendet. T.ex göra egen ansiktsmask och hårinpackning, baka något gott eller sträckläsa en bok man haft liggandes länge.

- Med mer och mer mörker tänds mer och mer ljus. Mys på högsta nivå.

- Att lära sig i skolan är kul. Det är bara när det blir sådan press på prestation som den egentligen blir jobbigt.

- Det ska bli skönt att inte vakna vareviga natt av att det antingen är för ljust eller för varmt eller för den delen båda två på samma gång.

- Höstklädernas färger är alltid vackra i lila, mörk grönt, brunt... Jag älskar det!

Vad tycker ni om hösten och vardagsliv? Bävar ni för att allt ska komma igång igen eller tycker ni det är skönt att semestern/sommaren är slut och få starta på ny kula? Vad tycker ni det bästa med hösten är? Dela gärna med er! Kram :D

Men sommaren och skolledigheten är inte slut än. Som sagt 8 dagar kvar för min del, och sommar är det ju hela augusti ut. Jag ska njuta av det som är kvar, och sedan ska jag fokusera på allt positivt med hösten och fokusera på mig själv och mitt välmående! För jag är den viktigaste personen i mitt liv, och därför bör jag behandla mig själv så bra som möjligt. Ni kommer väl också ihåg det om er själva?

Idag har jag gjort något som jag tycker alla människor borde göra oftare:

Att en regnig sommardag dra på sig träningskläder och sätta på sig löpskor, men strunta helt i allt som heter mobil, pulsklocka, hörlurar och träningschip i skorna. Bara bege sig ut utanför dörren och bara springa utan några som helst krav eller mål. Bara känna friheten i att benen tar hela kroppen framåt. Känna regnet som smattrar i ansiktet och hur härligt det svalkar. Att istället för att lyssna på dunkande musik springa till rytmen av sina flåsande andetag. Njuta av fågelkvitter och hur det låter när vinden blåser i träden. Att bara känna sig nära naturen. Att inte springa med runkeeper som ständigt påminner om hur lång tid man har sprungit, hur långt man har sprungit och vilket tempo man springer i. Att inte ha något mål var man ska springa utan bara följa med dit fötterna känner för att springa just i stunden. Bara ta in allt omkring och njuta av det!

Hem kommer man sedan dygnsur, och att ta en lång och varm dusch är helt underbart. I kroppen sprider sig en härlig känsla och man går runt med ett fånigt leende på läpparna som varar hela dagen. När man precis kommit in ser man ut ungefär så här:

Efter det som hände för snart en månad sedan har både jag och livet förändrats en hel del, men samtidigt inte. Många tankar kretsar i mitt huvud, och en del av dem vill jag dela med mig av. Här är lite tankar om att prioritera rätt:

Vad är viktigt i ditt liv? Tänk efter nu! Vad är viktigt i ditt liv EGENTLIGEN? Och de här sakerna du nu kommer på, kan du motivera varför de är viktiga för dig? Ägna lite tid åt att reflektera och skriva ner dessa saker. Vissa saker är kanske självklara. Vissa saker kanske du kommer på efter ett tag, men de är minst lika viktiga som de självklara. Vissa saker kanske är självklara till en början men när du väl ska motivera för dig själv varför de är viktiga för dig så har du ingen bra motivation.

Det du vill "åt" i denna övning är att göra klart för dig själv vad som är viktigt för dig i DITT liv, så att du vet vad DU ska fokusera på i livet. Och när det är mycket och stressigt i livet vet du att det är det som gäller, och allt annat som i stressen kan kännas viktigt kan du fullständigt skita i för det är i grund och botten inte viktigt. Anledningen till att du inte bara ska komma på vad som är viktigt i ditt liv, utan att även motivera varför beror på två saker. Dels för att kunna motivera för dig själv i framtiden varför det är viktigt, så att du vet varför du ska prioritera det i det liv när du tvivlar (samtidigt kan ju det som i viktigt i livet förändras med tiden, det får man också ha i bakhuvudet). Men även för att vissa saker kanske är självklara till en början men när du väl ska motivera för dig själv varför de är viktiga för dig så har du ingen bra motivation. Det är så lätt att tänka "det där är viktigt för mig, och det där med" därför att det alltid har varit så eller att det är viktigt för någon i din närhet eller av samhället att göra/vara/prioritera något men INTE för DIG. Och då kanske det är dags att släppa det.

Detta var en övning jag själv kom på att jag borde göra. Så när jag var på landet för någon vecka sedan ägnade jag en hel eftermiddag att tänka igenom dessa saker. Och sen skrev jag ner allt i min dagbok som även fungerar tankebok, peppbok, målbok och tacksamhetsbok. Visst kan du bara tänka igenom dessa två frågor lite snabbt i huvudet, men jag tror att om du vill få ut något av det och ha nytta av det i livet bör du skriva ner det. När man skriver tänker man igenom allt extra noga och det är mycket svårare att ljuga för sig själv när man skriver ner det på papper. Dessutom tror jag också att man formulerar det mer konkret när man skriver det än bara tänker det.

Så sätt igång och skriv. Eller har du inte tid nu, gör det i helgen eller någon annan gång då du har tid!

Sedan vill jag tacka igen för de kommentarer jag fick till mitt stressinlägg, hela 33 stycken. De här fyra veckorna efter att "allt blev för mycket" har lett till mycket tankar vilket har gett mig förståelse om mig själv. Jag är ju fortfarande samma person och min liv är sig ganska likt, men jag tänker liksom på ett annat sätt i andra banor. Jag har fått förståelse för en massa nya saker. Visserligen lär man ju sig nya saker varje dag, men de här veckorna har kunskaperna bara strömmat in i min hjärna i ett mycket högre tempo. Yrheten och den konstiga och läskiga tröttheten försvann för flera veckor sedan, så jag känner mig ganska "normal" men det är fortfarande extraviktigt att jag sover tillräckligt mycket, tar det lugnt och äter bra. Träning som var en stor och rolig del av mitt liv förut går inte, jag är pigg i kroppen och jag vill träna, men det är som om något i huvudet säger NEEEJ. Jag har sprungit ett par gånger i långsamt tempo  för att jag spontant fått lust för det, och det har väl varit okej, men det är som om något inte stämmer, de härliga känslorna (endorfiner) som jag alltid brukar känna efter kommer inte. Det är så konstigt... Men jag lyssnar såklart på kroppen, vill den ha vila så får den vila. Långa promenader går bra, så jag antar att det är det högintensiva kroppen inte tycker om.

Nu är det bara några veckor till sommarlov, vilket ska bli underbart skönt. Jag har en massa roligt att se framemot och sen ska jag även försöka få så mycket "dötid" som möjligt så att jag verkligen kan ladda upp batterierna för hösten :D

Det här med "fröken duktig" är något som jag länge velat ta upp och skriva om. Jag har själv länge lidit av det, men för något halvår sedan kom jag till insikt med det och började förändra mitt beteende. Nu lyder jag inte under "fröken duktig" men jag kan ändå ibland komma på mig själv att få tillbaka vissa inslag av henne. Mer än så vill sig inte skriva på bloggen, men jag jobbar på det.

Men jag tycker det är ett väldigt viktigt ämne att prata om, särskilt bland unga tjejer där prestationskraven ofta är så himla höga på sig själva. En viktig del är det här med användningen av ordet DUKTIG. När man gör många bra saker får man ofta mycket positiv respons i form av kommentarer som "vad du duktig du är". Visst kan det vara härligt, peppande och bra att höra det ibland. Men det kan lätt leda till ett beroende, särskilt som ung tror jag när självkänslan ofta är sisådär, som gör att man ständigt måste prestera för att få höra att man är "duktig" och att man "duger". Att ständigt känna den där pressen att man "måste" leder lätt till att man gör saker som man egentligen inte vill eller hinner men man gör det iallafall bara för att höra orden "vad duktig du är" eller så gör man det inte och känner sig misslyckad. Så istället för att bara säga snälla saker till varandra när vi har gjort något, borde vi börja berömma varandra mer för att vi är fina människor precis som vi är!

Det jag vill få fram är att det gäller att inse sitt eget värde. Att man duger precis som man är utan att ha presterat ett dugg. Kom ihåg NI är fina precis som ni är :D

Förövrigt kan jag meddela att jag har en massa tankar på inlägg liknande detta om inre hälsa och välmående som jag vill skriva och dela med mig av. Men som vanligt är det tiden som gör att jag inte hinner skriva dem :P Men kanske kan söndagstankar bli ett nytt begrepp på bloggen då jag tar upp något som jag tycker är viktigt inom inre hälsa?

Det har gått några onsdagar utan någon onsdagsutmaning, men denna vecka kör vi minsann en. Är ni med?

Den här onsdagsutmaningen sker inte bara denna onsdag utan hela veckan ut. Det vi ska göra är att pröva på mindfulness. Jag har länge tänkt att jag ska göra det, men det har aldrig blivit av, jag har skyllt på annat men jag vet att om jag skriver det här så kommer det att bli av. Det vi ska göra är att utföra mindfulness en stund varje dag hela den här veckan som är kvar (5 dagar). Det spelar ingen roll om det är 3 min eller 60 min, bara ni gör det en stund varje dag för att få in vanan.

Om man som jag är nybörjare på mindfulness behöver man ju hjälp med hur man ska göra. Jag har funnit en app som heter just Mindfulness appen (den blåa/vita ikonen med en människa som sitter) som jag tänker använda mig av. Där finns det färdiga guidade meditationer som är olika långa (3 min, 5 min, 15 min, 30 min).

Om mindfulness för er som inte vet:

Mindfulness handlar bland annat om sinnesnärvaro. Genom att vara medvetet närvarande i nuet kan man bli friare att välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor och kropp i varje ögonblick. Vid mindfulnessmeditation utvecklar man färdigheter i just detta. Mindfulness är inget nytt, utan kommer ur 2500-åriga traditioner från Buddismen. Det är en av grunderna i den buddhistiska filosofin och psykologin med avsikt att minska lidande och finna lycka och stillhet. Mindfulness minskar stress och oro och höjer medvetenheten i din vardag, genom att skapa bättre förståelse och balans i ditt liv.

Brukar ni meditera? Är ni med och testar det denna vecka?

Jag började ju med onsdagsutmaningar i januari, och ja det har ju gått sådär med att skriva dem de senaste veckorna. Det beror väl främst på tidsbrist kombinerat med att jag glömt bort och bortprioriterat det. Men någon frågade efter dem förra onsdagen, och jag vill också ha tillbaka dem. Så nu kör vi igen!!!

Denna onsdag vill jag tipsa om något som jag starkt kan rekommendera er att börja göra. Se det som en utmaning att testa veckan ut, och troligtvis kommer ni sedan fortsätta att hålla på det. Jag har hållt på med det omkring en månad nu och det ger mig så mycket positiv energi även om det tar lite tid, men det är det värt.

Och vad är det då jag gör? Jag skriver i en bok (som en dagbok). Ibland skriver jag lite vad som hänt under dagen, något som jag gått och tänkt på som jag försöker reda ut eller bara helt random saker som kommer upp i min hjärna. Det är så skönt att skriva av sig. När det står på papper är det lättare att se det ur andra perspektiv och "släppa" det. Men sedan är det tre saker till som jag gör som jag verkligen vill rekommendera er till att börja med. Sätta mini-dags-mål för morgondagen, kort reflektera över dagens minimål och tacka för saker i mitt liv. Det går till såhär:

1. När jag har skrivit av mig väldigt kort om dagen så funderar jag ut några små mini "mål" vad jag ska göra imorgon eller saker som jag ska sträva mot. Som t.ex att imorgon ska jag försöka vara positiv och tänka på att le vilket gör att jag sprider glädje till andra som sedan kommer att sprida det tillbaka till mig. Imorgon ska hinna med det här i plugget. Imorgon ska jag räcka upp handen mer på lektionerna. Imorgon ska jag vara extra vänlig mot mina kompisar/föräldrar. Imorgon ska jag göra mitt bästa när jag gör x och sedan vara nöjd med det. Imorgon ska jag sitta max 1 timme framför datorn. Imorgon ska jag hjälpa den där kompisen med det där. Alltså inte världens grejer, men små saker som gör att mitt och/eller andras liv blir lite bättre. Saker som jag kanske inte hade gjort till 100 % om jag inte skrivit ner dem. Kanske små saker som är delmål till ett större mål jag har. Eller bara saker som kanske inte är mål men något som jag vill "ha i bakhuvudet" under morgondagen.

2. Sedan reflekterar jag kort över de målen jag skrev igår kväll som jag hade idag. Hur gick det? Gjorde jag det jag tänkte? Då peppar jag mig själv, vad duktig jag var som gjorde det! Gjorde jag inte det jag "skulle"? Vad gick då fel? Kunde jag ha gjort det på något annat sätt, eller var det en yttre orsak som gjorde att jag inte kunde påverka att det inte blev så? Jag klankar alltså inte ner på mig själv om jag inte gör något eller "misslyckas" utan försöker se varför det gick som det gick. Slutligen är det någon av de här målen som jag ska fortsätta ha imorgon?

3. Det sista jag gör är att visa tacksamhet vilket jag tror är väldigt viktigt. Visst livet suger ibland. Det gör det för alla. Men att varje dag skriva ner sådant som gör en glad och tacksam för i livet tror jag är en väldigt bra övning. Att se det positiva man har! Att fokusera på det positiva! T.ex tacka för att jag har så fina vänner. Att jag har en familj som verkligen bryr sig om mig. Att jag har en grym och frisk kropp så att jag kunde köra världens brakpass på gymmet. Att jag bor där jag bor och har det så bra. Att den där busschauffören oväntat log mot mig på bussen vilket gjorde mig glad resten av dagen. Att jag hade tiden att sitta i lugn och ro och läsa den där boken. Att visst jag misslyckades med detta idag, men jag lyckades istället med detta och det är jag glad och tacksam för. Att jag har den där resan att se framemot. Varje dag tackar jag helt enkelt för några saker, i början kändes det väldigt dumt att sitta och skriva tack till sig själv, men när man är van är det som att man tackar till en sorts diffus kraft och den ger en kraft tillbaka (jag vet det låter ju typ som någon religion). Men jag har märkt att jag har börjat uppskatta mer det lilla i livet!

Detta gör jag nuförtiden nästan varje kväll, ca 15 min. Jag prioriterar det för det ger mig så mycket tillbaka. Efter att ha skrivit så ger det mig alltid en sådan egoboost. Jag blir gladare och lyckligare. Med målen peppar jag mig själv. Jag fokuserar på det jag vill. Jag uppskattar mer i livet. Och försöker se det mesta ur en mer positiv synvinkel. Det kanske låter som jag hamnat i någon sorts sekt nu, men jag känner mig nästan som en ny människa på insidan, eller inte riktigt men någon viktigt har iallafall förändrats inom mig och sättet jag tänker på.

Och vad har det här då med hälsa att göra, vad är det här för "hälsoutmaning"? Jag skulle säga att det handlar väldigt mycket om den inre hälsan, om att psykiskt må bra vilket är minst lika viktigt för hälsan som regelbunden motion och en bra kost. Så vad väntar ni på? Börja med detta och berätta sedan hur det går. Man behöver ju inte skriva i en klassisk dagbok, man kan ju skriva i ett litet anteckningsblock på bussen påväg från skolan/jobbet, i mobilen eller i datorn :D

Det här tycker jag är väldigt intressant och jag bara känner att jag måste få skriva av mig på ämnet.

Blir man lycklig av att gå ner i vikt?

Det känns som att så många tror det. Och jag förstår det. För vi har blivit helt hjärntvättade när det kommer till den saken. Tänk bara på alla budskap vi får om att gå ner i vikt om dagen. Löpsedlar och tidningar som säger "Hur du går ner 5 kg i veckan", "Nya dieten som får dig att tappa fettet kring magen utan att du behöver träna alls", "Gör dessa övningar 6 min om dagen och du kommer i klänningen till midsommar", "Jenny 27 år nådde sin drömkropp, läs hur du gör", "Hur du får samma kropp som Paris Hilton" eller "Ät bara broccoli och citron och du når din drömvikt"... Reklam om hur man förlorar pulverdieter som innehåller bara skit och ingen näring (jag stör mig så otroligt mycket på att många hälsotidningar med bra sunda artiklar väljer att ha sådan skitreklam när de står för något mycket bättre, men värst av allt tycker jag är att apoteket säljer och gör reklam för sådant, apoteket som för mig är en riktig affär med bra tankar, okej jag skulle kunna flera sidor om detta, ska inte göra det nu). Bara helt vanlig reklam som inte har något med vikt att göra påverkar våra tankar om vikt, för modellerna som väljs ut är alltid smala samtidigt som de ser glada och lyckliga ut.

Det är just det, på alla bilder som handlar om vikt så ser människorna glada och lyckliga ut. I alla texter som har viktnedgång att göra nämns ordet lycka. Helt utan att vi medvetet tänker på det tror vår hjärna att om man går ner i vikt eller ser ut på ett speciellt sätt blir man lycklig. Då är det inte konstigt att många tror att man blir lycklig av att gå ner i vikt. Att väga lite/gå ner i vikt är samma sak som lycka blir vår sanning utan närmare eftertanke. Och sedan förs budskapet vidare. Mammor får barn, är inte nöjda med sin kropp och försöker gå ner i vikt. Vad signalerar det till barnen? Jo att man ska väga lite, det är bra. Då blir man lycklig! Barnen växer upp, kommer i tonåren, finner inte sig själva och är osäkra på sin kropp. Vet inte riktigt vad de vill i livet, men får på en massa sätt (mycket omedvetet) genom samhället veta att om de går ner i vikt blir de lyckliga, ja då har de en plan, något att kunna sträva mot. Tonåring som jag själv är får jag höra en massa andra tonåringars tankar kring detta. Alltid lika intressant. Kalorier, gå ner i vikt, bli smal, tjockarkvällar, "tjocka sig", fokusera på att äta helt nyttigt en vecka, dåligt samvete, "allt eller inget-tänker", äta lite kalorier, "idag har jag tränat, därför är det idag okej att fika-tänket" och fett är inte bra, är alla ord och uttryck som är vanliga att använda. Mycket vanligare än att träna för att må bra, äta energrik men näringsrik mat, bli stark och få bättre kondition, för att klara av vardagen bättre, leva längre och för att det är kul. Självklart hör jag det också, men de andra sakerna är vanligare. Men kanske vi inte strävar efter att må bra utan att se bra ut? Är det det vi strävar mot i dagens samhälle? Alla dessa som försöker gå ner i vikt, vet en del att de kanske inte kommer att bli lyckligare, de bara gör det för att se bra ut. Är det det som är viktigast, bättre än att må bra? Och sedan aspekten att väga lite, är det att se bra ut? Ni vet vad jag tycker om vikt, det har jag skrivit om tidigare, bara ett nummer som säger ingenting.

Jag förstår att man vill se bra ut. Det vill jag med, det förnekar jag inte. Jag tränar och äter som jag gör för att jag tycker det är kul, jag mår så mycket bättre, bli gladare, bli piggare, avstressa mig (träning), bearbeta känslor (träning), klara vardagen bättre, för att det är gott (mat), för att ha en kropp jag trivs i och ha en välfungerande kropp som klarar att aktivt liv så länge som möjligt. Men att samhället målar upp en bild av att viktnedgång och väga lite är något som får oss att bli lyckligare. Att om man får sin drömkropp så kommer alla ens problem att försvinna. Livet kommer plötsligt att bli perfekt. NEJ, jag tror inte på det!

Strävan efter att gå ner i vikt gör att det går för långt för många. Och hemska sjukdomar som anorexia, bilden jag fann på instagram talar sitt språk. Ingen vill hamna där!

Jag brinner för hälsa, mat och träning. Jag tycker det är intressant och vill få människor som inte är lika insatta att förstå. Att leva hälsosamt med bra riktig mat, träning, bra hälsotankar (utan ångest och "måsten"), ha människor vi tycker omkring runt oss, ha ett givande jobb, resa/upptäcka/uppleva världen och göra saker man tycker om på fritiden. Det är det som ger lycka, eller nej det är inte heller lycka, det är min definition på lycka för mig. Sådant som gör mig lycklig. Nej, Lycka är precis det som du tycker lycka är. Låt inte samhället eller någon individ som mig påverka (både omedvetet eller medvetet) dig var lycka är, du sätter din egen definition på vad lycka är. Det är helt enkelt sådant som får dig att må bra. Tänk efter, vad mår du bra av egentligen? Inte den bilden av den "perfekta" människan som ser ut som i modellerna i reklam, har det perfekta jobbet, perfekta partnern, stort socialt liv med massor kompisar, tränar 6 dagar i veckan, äter perfekt, har inga problem, bor i en fin villa, åker utomlands flera gånger om året, ordnar perfekta fester, är smarta och aldrig gör några misstag, dvs en person som har "lyckats" enligt samhällets ideal. Här kan vi ta upp yttligare ett exempel som skapar problem med vårt inre välmående, vi har en bild av att lycka är samma som att "lyckas". Därför strävar vi efter att "lyckas", så att vi blir lyckliga. Tyvärr fungerar det inte så. Man måste hitta vad som är lycka för en själv, inte bara efter vad samhället tycker. Och då när vi äntligen nått samhäller lycka inte förstå varför vi inte är lyckliga.

Så dagens uppgift till er att tänka på, vad blir ni lyckliga av egentligen? Och sen när jag har lagt ner en massa tid på detta inlägg vill jag självklart höra vad ni har att säga om dessa saker, kommentera! Jag vet att jag inte riktigt höll någon röd tråd igenom inlägget, men jag tror ändå jag har fått fram en massa viktiga saker som jag vill säga!

Vill även tillägga att visst är det inget fel att gå ner i vikt. Men det är just det här fokuset på att gå ner i vikt som stör mig. Just vikten som bara är en siffra, har ingen betydelse alls hur man ser ut (personer med samma vikt kan se väldigt olika ut med tanke på muskelmassa och längd), hur man mår, hur hälsosam man är och hur lycklig man är. Sedan är det många som borde lägga om sina mat/träning/hälsovanor för att må bättre på både in- och utsidan och på så sätt kommer de att gå ner i vikt. Men det är inte just det att gå ner i vikt som är det viktiga!

Kom ihåg, vad är lycka för ER?!?