Marjo

30 oktober 2012 12:07

Vilken häftig bild av den som kollar sig i spegeln.
Och vad bra det du skriver om. Lyckan är så mycket mer än att väga mindre än ...kg eller att ha storlek 36!

Emma

30 oktober 2012 12:21

Kanon bra inlägg! Mycket tänkvärt. Skrev just en uppsats i skolan om samma ämne. Håller med dig om allt, men stör mig på bilden. Har man anorexi är man väl medveten om att man är smal. MEN man vill vara SMALAST, så tycker inte den stämmer något vidare.
Men älskar din blogg, den är otroligt inspirerande, läser den dagligen. :) Ha det så bra! Kram

Sofie

30 oktober 2012 14:06

Tack :)
Jo när man har anorexia vill man vara smalast, det har du rätt i. Men ofta tror man även att man är tjock även fast att man inte är det.
Kram!

J

30 oktober 2012 12:56

Åh vilket bra inlägg!!!!!
Jag håller helt och fullt med dig, jag har väl dock själv ibland fått såna där dåliga tankar, typ åh vad tjock jag är (även fast jag inte är det m.m.) och har varit mycket medveten om att det är just pga alla modebilder m.m
Din blogg är så bra, jag mår nästan bra bara av att läsa den, man får bra tips om mat m.m men samtidigt så blir man inte stressad av att man "måste gå ner i vikt" "måste se ut som en sticka" utan snarare "så här gör du för att må bra". Okej nu blev den här kommentaren ganska flummig men hoppas du förstod ändå X)

Sofie

30 oktober 2012 14:10

Jag tror att jag förstår dig. Att du menar att jag hela tiden skriver såhär gör du för att må bra osv? Det har du kanske rätt i. Jag borde snarare skriva såhär gör jag för att må bra, och kanske du också kan göra för att må bra (men det måste inte vara så). Var det så du menade? ;D

Julia

30 oktober 2012 13:26

Det är säkert många som vill gå ner i vikt i hopp om att bli lyckligare, men när man väl lyckats gå ner i vikt är det väldigt lätt att hamna i en ond spiral, och att gå ner i vikt snarare blir en besatthet och tvång istället för att "går jag ner 2 kg till blir jag lyckligare". Att man får anorexia behöver inte heller bara ha att göra med att man går ner i vikt för att bli lycklig. Det brukar finnas något bakomliggande, något som gör att man fortsätter till det extrema. Tycker inte heller att man kan jämföra en sjukdom i detta resonemanget, då jag själv vet att jag inte gått ner i vikt i hopp om att bli vakren snyggare eller lyckligare.

Men annars håller jag med. Hade nog inte tidningarna gått ut med att smal=lycka och framgång hade säkert färre behövt känna sig stressade över att vikten ska ha så stor betydelse. Men du har rätt, det tar upp för mycket tid och får många att må dåligt. Fokuset bör egentligen handla om att må bra, och finna riktig lycka.

Sofie

30 oktober 2012 14:19

Nej det kanske var dåligt att lägga upp den bilden till detta inlägg. Jag menade inte att man går ner i vikt ALLTID för att bli lycklig. Det finns många anledningar, men det är vanligt och det var det jag ville påpeka. Och man kanske inte hela tiden tänker åh nu kommer jag blir lycklig, det är mer undermedvetet.

Och de som har anorexia, de fortsätter inte sträva efter att gå ner i vikt för att bli lyckligare. De jag vill säga är att om man hamnar i den onda viktnedgångshetsen kan det på sikt leda till anorexia, men själva anorexian är en annan sak.

Sara

30 oktober 2012 14:37

Har själv en ätstörning, aneroxia. Att vara duktig flicka och ha en perfekt bild utåt var och är viktigt för mig. Arbetar massor med att släppa den nu! När livet rör ihopa sig ville jag hålla kontrollen över mitt liv och jag kunde kontrollera motionen och maten/kosten. Men jag kan ärligt tala säga att jag blev inte lyckligare för att jag gick ner i vikt. Kämpar nu för att bli frisk från helvetet och det är inte lätt, fått mycket hjälp och behandling men det är lätt att trilla tillbaka igen i skiten.
Vårt välmående och lycka är mer än en siffra på vågen. Jag hade gärna vägt 10 kilo mer och inte gått igenom hela skiten och mått bra! Att sluta tänka kalorier, att kunna äta en glass, eller godis utan att behöva kompensera för det senare (eller tidigare) är inte ett roligt liv!

Sofie

31 oktober 2012 21:09

Jag som inte har haft anorexia har nog svårt att förstå. Men jag tycker att det är så hemskt att det är många som har det så här och mår så dåligt. Ta hand om dig, och kämpa på! :)

Fanny Roethlisberger

30 oktober 2012 14:47

det finns dock pulver som kan vara till hjälp för människor med viss problematik. Självklart är det för de allra flesta bäst att äta hälsosamt, inte minst för att hålla ev förlorad vikt borta (om man nu behövde gå ner fr början) i framtiden, men jag har själv nära vänner som av olika orsaker inte kunnat "äta lagom".
Och all typ av mat-problematik (oavsett psykisk eller enbart fysisk, dvs övervikt) är att ha en ätstörning. Och har man det, så är det inte så "lätt" som du (och andra som inte varit sjuka) får det att låta, att bara äta hälsosamt. JAG vet också att hälsosam mat kan vara god, att man kan äta både gottis och stora mängder utan att bli tjock. Men det handlar i slutänden inte om det, vilket jag förstår att du/många andra, inte riktigt KAN förstå. Det är liksom en helt annan nivå och har man inte varit där kan man inte förstå. Det är en psykisk grej, som ofta hör ihop med självdestruktivitet, och även om din grundtanke här är väldigt vettig och god, så anser jag överlag att man inte ska... uttrycka sig riktigt så häftigt om saker man faktiskt inte genomgått själv.
I övrigt vet du att jag tycker du är väldigt klok och har hjärtat på rätta stället, jag tar bara lite illa upp, för den är skillnad på tjejerna som "vill vara smaaala och fiiina", och de som inte kan hantera känslor, sug, hets och stress, som inte känner skillnad på känsla och känsla. För vissa kan det vara en god idé att slippa tänka på VAD de ska äta, NÄR och hur MYCKET, utan bara dricka några shakes om dagen och fokusera på annat ett tag. Planera en fungerande mat- och levnadsplan för framtiden efter pulver-tiden, och faktiskt hitta ett hållbart sätt utan att få panik och falla tillbaka i gamla vanor för att man åt en tugga mer än "planerat".

Sofie

31 oktober 2012 21:17

Nej självklart kan jag inte veta eftersom jag inte varit sjuk själv, och jag kommer nog aldrig förstå helt. Det har du rätt i!
Egentligen är kanske inlägget mer tänkt om de som inte är sjuka, utan är friska men påverkas av vikttankar men det går inte så långt utan bara mår dåligt över och tänker att de borde bli smalare.
Men jag kan nu förstå det du säger om att för vissa kan det hjälpa en tid att veta exakt hur det ska göra med maten, att ha en bestämd plan, så att de slipper tänka så mycket. Jag har faktiskt inte tänkt på det innan!

Hanna

30 oktober 2012 16:00

Jättebra skrivet och så sant. Det är rent av sjukt hur stort fokus det läggs på utseendet i dagens samhälle, något som egentligen är ganska oväsentligt i det stora hela. Jag själv fick anorexia för några månader sedan och brottades med min spegelbild varje dag. Jag ville ju bara vara smal! Jag började träna mer och mer samtidigt som jag började äta mindre och mindre. Varje dag ställde jag mig på vågen flera gånger, livrädd för att ha gått upp i vikt. Sakta bröt jag ner min kropp och snart hade jag inte ork till att göra något alls. Då jag inte tränade satt jag bara på mitt rum och stirrade ut genom fönstret, livet hade helt förlorat sin mening. Sedan fick jag komma till BUP och sakta men säkert började jag jobba mig uppåt igen, och inte var det lätt alla gånger. Men så kom jag över en gräns där mat plötsligt blev något som var tillåtet igen, någonting man kunde njuta av utan ångest. Nu mår jag bra igen och mat och hälsa har blivit ett av mina stora intressen men när man ser alla löpsedelar och tidningar med rubrikerna "så går du ner i vikt" etc. blir man ju självklart påverkad. Tidningarnas egentliga målgrupp är ju överviktiga vuxna som faktiskt kanske skulle behöva tappa några kilon av hälsoskäl men problemet är ju att tidningarna finns tillgängliga för alla, alla ser ju och läser de där rubrikerna oavsett vikt och ålder. Vi skapar oss en bild av att man är perfekt om man är sådär snyggt smal som modellerna och att om man lyckas uppnå drömkroppen så blir man lycklig. Tro mig, det blir man inte. Riktig lycka är att må bra och ta hand om sig själv och det gör man inte genom att banta. Jag stör mig så otroligt på när personer lägger upp bilder på fika, godis eller snacks med texten "Dags att bli tjocka!", "Ser framemot kommande kilon!", "Vi tjockar oss" eller liknande. Det ingår faktiskt i livet att unna sig godsaker ibland och man blir ju inte fet av det så länge man inte trycker i sig kolossala mängder varje dag (och samtidigt inte rör på sig). Livet är för kort för att fokusera på sådant som egentligen bara får en att må dåligt; bara ät, njut och lev istället!:)

Sofie

31 oktober 2012 21:20

Vad glad jag blir när jag läser att du har överbemannat sjukdomen och nu mår bra och är frisk med sunda tankar. Det är absolut inte alla som klarar det, det ska du vara stolt över! Fortsätt ta hand om dig :)

Malin

30 oktober 2012 16:48

Hej, detta var ett väldigt vettigt, och moget, inlägg och det du tar upp är skitviktigt. Jag har lite insikt i detta med viktnedgång och kan direkt säga att jag inte blev lyckligare av det. För varje kilo jag tappade kände jag mig två kilo tyngre. Att vara hälsosam blev till tvångstankar och nu, ett och ett halvt år efter att jag började gå neråt i en spiral, är jag äntligen nästan tillbaka till mig själv igen. Jag är inte nära det jag vägde innan ätstörningen tog fart, men det spelar ingen roll. Jag känner mig frisk och för varje kilo jag gått upp har jag vunnit tillbaka en del av mig själv. Vad lycka är är otroligt individuellt, jag har ingen aning om vad ordet innebär för mig, men jag är hundra procent säker på att det inte är förknippat med viktnedgång.

Just nu är lycka hösten, brasor, litervis med te, frukost och den eviga längtan efter jul (som jag tänker njuta av utan några som helst hinder!). Jag hoppas din höst blir finemang och att du trivs med livet! Kram-på-avstånd!

Sofie

31 oktober 2012 21:22

Starkt att ta dig igenom ätstörningen och nu har sundare tankar! Hoppas att din höst också blir fin :D Kram!

Antonia

30 oktober 2012 18:18

Åh vad bra skrivet, jag blev verkligen berörd! Jag är själv en av de som ramlat ner i anorexins fälla och håller nu på att kämpa för att bli frisk. Tankarna är så fruktansvärt jobbiga och att samhället konstant trycker på gör det inte lättare. Inte nog med alla krav jag har på mig själv som det är, men så ska jag stå ut samhällets också! Det är inte konstigt att anorexin griper så många offer... Det här var verkligen bra skrivet, inspirerande och fick tankarna att bli lite lättare. TACK.

Sofie

31 oktober 2012 21:25

Tack för kommentaren, jag kan inte säga mer än att KÄMPA PÅ, det är det värt alla gånger om!

E

30 oktober 2012 19:29

Jag har haft anorexia i många år och läser din blogg dagligen. Du har ett bra tänk och jag blir glad av att läsa din blogg! Kram

Sofie

31 oktober 2012 21:27

Tack, kram!

felicia

30 oktober 2012 22:57

Att få vakna, äta en riktigt god frukost som jag gärna förberett dagen innan, ta en promenad och tänka ut hur jag ska lägga upp min dag. Komma hem, ta det lugnt, duscha osv och sen ge mig ut på äventyr. Jag älskar mornar och det värsta jag vet är att behöva stressa.
Du har så vettiga tankar och jag ska vara ärlig. Jag har hamnat i gå-ner-i-vikt-hetsen. Jag har börjat med måsten och ångest om jag äter för mycket och ångest om jag inte tränar. Jag har börjat träna bara för att, inte för att jag vill eller tycker det är kul. Du fick mig att tänka om. Vet inte hur länge det kommer hålla, men det funkade nu i alla fall. Ska spara ditt inlägg och läsa igenom då och då! Kram på dig

Sofie

31 oktober 2012 21:31

Kämpa emot alla dessa onda tankar även hur jobbigt det än är. Kanske kan det hjälpa att prata med någon? Krya på dig!

Louise

30 oktober 2012 23:14

Jag tycker att det du skriver är otroligt bra, och jag tycker det är väldigt kloka tankar av dig och jag är lite imponerad av att du, som utan att ha haft en ätstörning, ändå kan se det såpass klart och riktigt hur en ätstörd kan tänka. :)
Och det du skriver om lycka fick mig verkligen att tänka till!

Sofie

31 oktober 2012 21:33

Kul att du fick dig en tankeställare! :) Men jag kan samtidigt inte säga att det är såhär alla ätstörda tänker, för det tror jag inte!

Sanna

31 oktober 2012 22:39

Hej! Vill börja med att säga att jag tycker att du har en bra och inspirerande blogg! Jag håller verkligen med dig i detta tankfulla inlägg! Precis som du skrev så hör och ser man allt för ofta personer som står och jämför sina kroppar, vikter och kallar sig tjocka! Dessa personer som inte är tjocka över huvud taget har helt klart blivit påverkade av massmedians inflytande! Jag tycker det är så synd att vi har blivit så dåliga på att se allt de bra med oss själva och istället fokuserar på det som är mindre bra, eller det man inte är "nöjd" med.
Detta med att man ska träna för att få äta är riktigt dumt! Jag tycker att man ska se det tvärtom, man måste äta för att få träna! Om man inte äter ordentligt kan träningen som ska vara hälsosam istället bli ohälsosam! Av detta skriver jag av egen erfarenhet då jag under en period inte fick i mig tillräckligt i förhållandet till min träning. Jag hade en kombination av ät- och träningsstörning om jag ska fatta mig kort.
Du skriver om lycka och att många ser viktnedgång som det. Jag tycker som du att det inte är den rätta definitionen av lycka. Jag tror att när man accepterar sig själv som den unika och fantastiska person man är så infinner sig lyckan.

Sofie

1 november 2012 14:47

Jag håller också med om att man måste äta för att träna. Kroppen återhämtar sig mycket bättre. Och man måste få bra energi att kunna träna på. Annars kan man inte träna lika hårt!
Härligt att det är yttligare en bra tänk om detta :D

Sofia

12 november 2012 22:36

Ett väldigt tänkvärt budskap du ger! Blir riktigt glad när jag läser de kloka orden och texten skänker ett slags hopp Tack för ett superbra inlägg!

S

18 februari 2013 11:06

TACK, Sofie.

Gå ner i vikt

2 juli 2013 10:44

Riktigt kloka ord och en toppenblogg!